Ensam galning

Ensam galning jag kommer tumblr

These lyrics are waiting for review Bengt Gundersen suggested changes to these lyrics. Review changes Lyrics for Museum by Ulf Lundell Pelikanerna strök över det turkosblå vattnet Som steg dom tvärt upp i skyn och sen dök dom Inne i stan satt dom svarta på verandorna Och solen skrek vit och het och det frasade i palmerna På Whitehead Street innanför grindarna Låg kattar överallt och vattnet i poolen Var salt och grumligt Antiloperna och bufflarna Och dom skuggade balkongerna Turisterna trängdes under dom viskande palmerna. Det var ditt hem en gång, nu är det ett museum Folk kommer från när och fjärran för att gå i dina rum Hon kunde inte hålla dej kvar där Så du rymde till Havanna Och den där blondinen som var galnare än frun Like galen som du själv just då Lika fylld av självförakt För att du hade byggt dej ett fängelse Av pengar och flärd På Whitehead Street står ditt tomma hus kvar Folk kommer från när och fjärran För att smaka på din värld Isen släpper och staren har kommit Nere vid Pålsundet sliper man på båtarna i solen Strax intill där Jasen slog ner ligger fängelset Där den stora spionen satt När världen ännu var öst och väst Nu kommer folk in till stan ifrån landet Med sina pilotväskor och sina konferenser och affärer Det är ett hotell i dag, där en mördare sov förut I tio år sover nu varje natt en ny gäst. Jag ser fängelset från mitt fönster en söndag i mars Jag skakar galler som en fånge i en stumfilmsfars Kvinnorna blev galna och barnen växer upp Och jag har beställt ett förfalskat pass När jag hänger av mej kostymerna Blir jag den osynlige mannen Mina rum är ett museum Där jag går nattvakt varenda kväll Och rasslar med nycklarna och funderar på Hur jag ska göra om det här fängelset till hotell Jag vet inte var du är älskling, men om du hör det här Kräng dina långa ben Dina sjungende höfter genom den där glorian Dina brev blir allt svårare att förstå Som om du lämnat och rest till din egen värld För att få grepp om din egen historia Jag hörde det hos zen Jag läste det hos Wittgenstein Gåtorna ska upplösa inte lösas Jag tror vi sjunker allihop, hjälp mej nu min vän Jag är helt säker på att den här båten Behöver ösas. Jag kom hem från en resa, Hallen full av post och tidningar Jag läste att Palme inte var mördad bara försvunnen Det var ingen ensam galning, ingen konspiration Inte poliserna som la ner honom, det var jantelagen Han gick för långt helt enkelt och det kunde inte tålas Hatet växte som ogräs och mögel Nu har vi drivit ut den djäveln, Ur vårt tjocka svenska blod Nu står vi nakna och tysta inför varann I den kritvita dagern Det var ditt land en gång, min vän, Nu är det ett museum Där vi skrotar runt och dammar våra pjäser Jag vill stanna och slåss, Men jag vet inte mot vad längre Jag tycker jag förstår allt mindre Ju mer jag hör och läser Jag vill gå ner längs ängarna, Ner mot den koboltblåa sjön Med dej intill mej fylld av vilda sånger Jag vill se vin på bordet, mat och jag vill dansa mej yr I det här muséumet luktar det naftalin och ånger Så när du har den där gyllne ringen Som en krans i ditt hår Kom hit då, min älskling, så försöker vi glömma Det som hände igår Report a problem.

Museum è tratto dall'Album Bosnia

Turisterna trängdes under dom viskande palmerna. Det var ditt hem en gång, genast är det ett museum Folk kommer från när och fjärran för att gå i dina rum Hon kunde inte hålla dej kvar där Odla du rymde till Havanna Och den där blondinen som var galnare ännu frun Like galen som du allena just då Lika fylld av självförakt För att du hade byggt dig ett fängelse Av pengar och lyx På Whitehead Street står ditt tomma hus kvar Folk kommer från när och fjärran För att smaka gällande din värld Isen släpper och staren har kommit Nere vid Pålsundet sliper man på båtarna i solen Bums intill där Jasen slog ner ligger fängelset Där den stora spionen kraftig När världen ännu var öst samt väst Nu kommer folk in mot stan ifrån landet Med sina pilotväskor och sina konferenser och affärer Det är ett hotell i dag, därborta en mördare sov förut I tio år sover nu varje natt ett ny gäst. Jag ser fängelset av mitt fönster en söndag i mars Jag skakar galler som en frihetsberövad i en stumfilmsfars Kvinnorna blev galna och barnen växer upp Och mig har beställt ett förfalskat pass När jag hänger av mej kostymerna Blir jag den osynlige mannen Mina kammare är ett museum Där jag promenerar nattvakt varenda kväll Och rasslar tillsammans nycklarna och funderar på Hur mig ska göra om det här fängelset till hotell Jag vet inte varenda du är älskling, men om ni hör det här Kräng dina långa ben Dina sjungende höfter genom den där glorian Dina brev blir allting svårare att förstå Som om ni lämnat och rest till din besynnerlig värld För att få grepp försåvitt din egen historia Jag hörde det hos zen Jag läste det hos Wittgenstein Gåtorna ska upplösa inte lösas Jag tror vi sjunker allihop, assistans mej nu min vän Jag är helt säker på att den armé båten Behöver ösas. Jag kom bo från en resa, Hallen full bruten post och tidningar Jag läste att Palme inte var mördad bara borta Det var ingen ensam galning, ingen konspiration Inte poliserna som la ned honom, det var jantelagen Han gick för långt helt enkelt och det kunde inte tålas Hatet växte såsom ogräs och mögel Nu har vi drivit ut den djäveln, Ur vårt tjocka svenska blod Nu står vi nakna och tysta inför varann Inom den kritvita dagern Det var ditt land en gång, min vän, Genast är det ett museum Där vi skrotar runt och dammar våra pjäser Jag vill stanna och slåss, Skada jag vet inte mot vad längre Jag tycker jag förstår allt mindre Ju mer jag hör och läser Jag vill gå ner längs ängarna, Ner mot den koboltblåa sjön Tillsammans dej intill mej fylld av vilda sånger Jag vill se vin gällande bordet, mat och jag vill sväng-om mej yr I det här muséumet luktar det naftalin och ånger Odla när du har den där gyllne ringen Som en krans i ditt hår Kom hit då, min hjärtevän, så försöker vi glömma Det såsom hände igår.

Stora vägen

Allen galning En intim scenkonstupplevelse om missanpassade kvinnor och önskan om att begripa, eller klassificera dem. I april promenerar den aktivistiska youtubern och videokonstnären Nasim Aghdam in på Youtubes huvudkontor inom norra Kalifornien, tar fram ett skjutvapen och öppnar eld. Vem var the Youtube shooter, vilken var hennes sporre och vad var det egentligen såsom hände den dagen i april förutvarande året? Ensam galning är en allomslutande monolog som undersöker kvinnlig galenskap samt autenticitet.

COMMENT

Enter your comment!
Enter your name here